I de flesta kulturer har barnens första hårklippning varit en stor händelse. På 1500-talet i
Antikens Grekland, hade man som sed bland furstarna att låta andra fäder klippa av håret på
varandras söner för att på detta sätt bli liksom fäder för den främmande ynglingen. När barnet
varit en pojke har händelsen växt till en ceremoni som avslutades med att man offrade håret
till hemtraktens flod eller i Delfi.

Om kvinnorna under den gammaltestamentliga tiden begick någon form av äktenskapsbrott
bestraffades de med att håret klipptes av. Romaren Tacitus beskriver år 98 e. Kr hur bedragna
germanska män bestraffade sina hustrur”I släktens åsyn skär han håret av den skyldiga, river
kläderna från hennes kropp, stöter ut henne ur sitt hus och driver henne under piskslag genom
hela byn.

Så sent som efter andra världskriget var en vanlig bestraffning av ”tysketöser” i hela Europa
att klippa av dem håret och sedan tjära in skallen och beströ den med fjädrar


Över hela världen där långhårighet varit en norm har man också låtit sig skära av det vid sorg.
I Grekland, ca 1200-talet f. Kr. hade man som sed att skära av de döda håret och hänga upp
det på ytterdörren och de sörjande klippte av sig sitt eget hår och lade det som ett sorgeoffer
på den dödes kropp