Det fanns också religiös skallighet. De flesta prästers hår har varit skyddsvärda men alla har
inte burit håret långt. I Rom kändes Isisprästerna igen på sina rakade huvuden och likaså
vestalerna. De fick sina hår avklippta när de tillträdde prästinnetjänsten. Hedniska präster i
Skandinavien rakade sina huvud men behöll en lång svans som hängde ner från hjässan.

I Egypten rakade prästerna av sig håret, och förövrigt allt hår de hade på kroppen. Detta
gjorde de antagligen framför allt av hygieniska skäl.